Skrivstudion

Vi är tillbaka hemma i Sverige sedan i torsdags kväll. Phu! Det är kul att träffa familjen, men det tar en del energi. Jag har inte haft ork eller lust eller möjlighet heller att skriva. Jag satt nån timme på café Foy vid Place Stanislas och skrev i min nyinköpta anteckningsbok. En rå-råtext, men intressant.

Mycket i mitt eget liv och mycket av mig själv återspeglas ju i det jag skriver. Jag tror att det är så för alla författare. Jag vill i alla fall tro att det är så. Annars är det väl jag som är knäpp. Jag skickade en text till min syster för genomläsning, och när jag hade skickat det satt jag nästan och skämdes. Hon känner mig så väl, jag tänkte att hon måste ju se vad texten egentligen handlar om. Men det är ju inte JAG eller någon annan i min närhet som jag skriver om. Min metod: ta en bit av verkligheten och vrid till det några varv extra.

Det värsta är när det inte finns några varv extra att vrida. Hur gör man då?

Ett nytt år, ett nytt skrivarår. Jag börjar mitt nya jobb på måndag. Det är pirrigt. Jag har slutat med översättningarna. Det känns skönt. Jag ska ta mig än mer tid att skriva.

Vill någon köpa ett ex av novellantologin som jag har varit med och bidragit till, får man vänligast höra av sig till mig. Den kostar 140 kr. Frakt ingår.

Jag fick en kreativitetssläng igår. Kändes skönt, jag har inte haft det på länge. Jag satt och lekte med photoshop precis som förr, gjorde om foton och letade tutorials på nätet.

Vad resulterade det i, då?

Bokomslag till min romaaaan, såklart.

Fånigt, egentligen. Men kul. Mest nöjd är jag med den retuscherade bilden av författaren (mig) själv som jag klämde dit på baksidan. Såklart. Inga rynkor, helt slät och fin hud, ännu blåare ögon än det ursprungliga fotografiet påvisade och ljust rosa läppar.

Kanske säger mer om min självbild än mitt skrivande.

håhåjaja, back till skrivandet.

Egentligen har jag ingen tydlig bild av sonen. Pust. Så dags att komma på det nu!

Han är amibitiös, har dåligt självförtroende, vill gärna vara till lags, men inte till vilket pris som helst. Om mamma ropar samtidigt som flickvännen väljer han att gå till mamman. Han tycker att flickvännen är känslokall som inte förstår att mamma behöver hans hjälp ibland. Han vet egentligen om att han blir utnyttjad, men lyssnar hellre på mamma än någon annan. Han har bara henne, och endast en sporadisk kontakt med sin pappa. Han arbetar på Sociala förvaltningen som handläggare gentemot gruppen missbrukare. Måste kolla hur arbetet delas upp på socialen. Han ser bra ut, men har usel klädsmak. Lite bohem men väldigt ordningsam. Ja - det kan vara en ‘tic’ - att alltid vilja ha pedantisk ordning omkring sig!

Dialog ska jag jobba med. Pust igen.

Varför vill han inte visa sig?